Eftersom vi lade oss ganska sent på lördagen var det inte roligt att sen gå upp vid 8-tiden på söndagen. Men eftersom vi skulle till Falsterbo så klagade jag inte allt för mycket. Vi fick stressa ganska mycket för att hinna med den bussen som vi skulle åka med men vi hann. I Malmö skulle vi byta buss och såklart var den överfull, så vi fick stanna och hoppa på en annan buss :) Nästa en helt egen buss på väg till Falsterbo gillas.
Vi var framme i Falsterbo halv elva och då gick vi runt lite bland affärerna och kollade lite. Eftersom resan tog ett tag blev vi hungriga ganska snabbt och då åt vi den pastasalladen som jag brukar göra, musigt och med rätt sällskap blir den tusen gånger bättre. Vi kollade vidare på lite hoppning, voltige och dressyr innan vi fortsatte gå runt bland affärerna igen.
Det var lite väl blåsigt och kallt faktiskt och alla frös trots att vi hade långbyxor och jackor på oss - men jag är ändå riktigt nöjd med allt under hela dagen. Mina inköp ska jag visa i ett annat inlägg och kanske kommer även lite bilder från när vi har sakerna på oss :)
Igår fick Gunvald vila men jag hade en "lektion" på Max med en pappa som vill lära sig att rida. Han var väldigt harmonisk och hade lärt sig väldigt mycket av att bara titta på sin dotter som rider på ridskola. Han borstade iaf helt själv och hjälpte till med benskydd och sadel.
Han skrittade i paddocken samtidigt som jag gick bredvid och vi tränade på det viktigaste - bromsen. Men även på gas och styrning och lite hur han skulle sitta osv. Han var väldigt duktig för att inte ha ridit på över 40 år och vi har bokat in ännu en träning nästa helg.
Och så till idag. Både Max och Gunvald var jätte busig av någon anledning. När vi värmde upp i galopp så skulle Max bara dra ner huvudet hela tiden och börja bocka när vi hade galopperat två varv. Men jag fick pli på honom och vi började hoppa enstaka hinder i trav som uppvärmning. Och så kom vi till galoppen och jag bad Erica att ta draghjälp av mig och Max. Sagt och gjort men Gunvald hade andra planer och drog ner huvudet och började skutta runt - så Erica damp i backen. Inte bara en gång utan två... Men hon gjorde sig inte illa och jag tror att det endast beror på bushästar. Modig syster som jag har hoppade hon upp direkt utan att tveka iaf och tog två jätte fina skutt med Gunvald innan hon skrittade av.
Jag fortsatte att hoppa en bana med Max och han var nästa lika busig som bara ville spring i racergalopp. Men även jag fick till det mot slutet och vi tog några jätte fina skutt innan Joakim fick skritta av honom.
Det blev ännu ett sent ridpass igårkväll men eftersom det inte regnade hade jag inget att klaga på. Min första känsla med ridningen igår var bara "wow!" Båda hästarna var helt underbart fina och lösgjorda, och ni skulle sett deras trav! Båda två hade rikligt med energi i bakbenen och det var väldigt roligt att rida.
Max har aldrig visat en sådan fin trav och nu har jag även fått uppleva den. Jag visste om att Gunvald har en bra trav men nu har jag även fått uppleva den och fått bildbevis. Som sagt, jag är mycket nöjd med båda hästarna igår och det känns som att vi är på väg nu.
Men såklart gick det även bra i de andra gångerarterna. Max imponerade även mycket i galoppen där han kändes lagom stark och full med energi som lätt gick att samla upp :)
Ikväll stod det hoppträning på schemat för Gunvald och jag hoppade även lite med Max. Det går såklart mycket bättre och nu försöker han lite mer än tidigare. När vi har löshoppat har han hoppat mycket bättre och jag vet inte om det beror på hinderhöjden. Han sprang vid sidan av två gånger men då ställde jag mig bara vid sidan om med Max och då hoppade han snällt och lydigt.
Vädret var för övrigt väldigt härlogt, varmt med inte stekande hett, helt perfekt! :)
När jag skulle kolla banan var det Emmas tur att hoppa så jag knäppte snabbt några bilder. Inga snygga direkt men den sista är jag ändå väldigt nöjd med för att bara vara helt spontant tagen.
Mina planer för idag blev lite ändrade när jag vaknade. Hade först tänkt att rida ut på Max idag och kanske rida Gunvald efter det, men snön vräker ner och det är -4 så jag tror faktiskt att hästarna får vila idag - det behöver dem.
Men såklart ska jag ner till stallet för att pyssla lite som vanligt. Hade tänkt städa ut hela min garderob, ta hem det som ska tvättas och kanske lägga undan det jag inte använder. Jag hoppas att ni får en bra söndag. Vi hörs senare! :)
2007 köpte Jessica Kurre och han flyttade in på 4h. Jag fick då den stora äran att bli medryttare, vilket var riktigt stort eftersom Kurre blev så poppis. Det kändes bra för mig, att Jessica litade så pass mycket på mig, att jag fick bli medryttare till Kurre. Vid den tiden ägnade jag mig inte så mycket åt varken dressyr eller hoppning utan vi brukade mest rida ut och ta mysiga kvällsturer runt gården.
Tyvärr har jag nästan inga ridbilder alls på mig och Kurris, så jag använder mig istället av bilder från arkivet på Jessica och lånar även bilder som Emma har tagit.
Det jag kommer ihåg var att Kurre till en början med var en väldigt snäll herre. Jag som då var 12 år hade däremot lite problem med honom ändå hehe. På uteritter kunde han bli väldigt rädd för allt möjligt och vi fick bråka lite fram och tillbaka innan jag kunde övertyga honom om att han faktiskt skulle gå framåt. Trots det var det ändå härligt att kunna komma ut och galoppera en sådan häst. Och som jag sa innan, att ha det ansvaret över honom gjorde så att jag växte massor.
Kurre flyttade från 4h till Axelgård, exakt när kommer jag inte riktigt ihåg. Jag fortsatte att rida honom såklart och kanske var det vid den tiden som jag började mer med dressyren och träna kondition osv. Det tråkiga var att han började bli allt mer svår att hantera. Han skulle bitas och vara otrevlig i hanteringen i stallet osv. Efter sommaren (vilket år minns jag inte) slutade jag att rida honom då han helt enkelt blev svår för mig.
2010 fick Kurre avlivas, riktigt varför vet jag inte men det var något fel på benen som inte kunde läka. Efter att jag fått reda på det kunde jag sitta flera kvällar i rad på mitt rum och gråta i mörkret. Jag var så ledsen, mer än jag själv ville inse. För även om han blev lite svår mot slutet har han lärt mig hur man ska hantera den typen av hästar. Han har gett mig glädje och kunskap - vad mer hade jag kunnat önska? En jätte fin häst enligt mig och jag tycker att Jessica ska få beröm för det otroliga jobb som hon gjorde med den hästen ♥
Efter att vi ridit släppte jag ut Max i hagen ca en timme utan täcke. Han njöt av solen samtidigt som han tetades med Gunvlad. När jag sen kom för att ta in hästarna igen hade såklart alla tre rullat sig i leran och såg inte ut som tre rena hästar... hm.
Oj, var ska jag börja? Lukas är en fjordning, född 1991 som stod på 4h under ca 3-4 års tid. Dagen efter han kom, red jag upp och blev friryttare på honom. Han var mycket sammarbetsvillig i vissa lägen, i andra lägen ville han inget haha.
Jag red Lukas regelbundet 2-3 gånger varje vecka vilket resulterade i att jag kom honom nära. Till och från kunde han vara väldigt jobbig, bocka av andra ryttare och vara allmänt trotsig - enligt andra. Det var något som jag själv aldrig märkte av hos Lukas. Han försökte inte kasta av mig, han testade inte mig och var aldrig elak. Eftersom han ändå var ganska utbildad kunde jag utvecklas med hjälp av honom. Vi red skänkelvikningar, bak och framdels vändning, galoppombyten osv. Det var så roligt att kunna träna, och försöka.
Det är mycket som vi har gjort tillsammans och jag är glad som fick chansen att fortsätta rida ponny några år till efter att jag vuxit ur min egen. En sådan pålle, som Lukas, är en ponny som passar alla i alla lägen. Han ställer alltid upp på ett dressyrpass, hoppträning, uteritt, vagn osv. Allt som man ber honom om <3
Lilla Maya. Våren 2010 kom Maya till 4h. Hon var då 5 år om jag inte har helt för mig och var inte inriden, endast sutten på några gånger. De gånger som ägaren hade suttit på henne hade hon stegrat och ägaren som hade två småbarn ville vid den tiden sälja henne. Lena, som äger Lukas, tog då emot Maya för tillridning samtidigt som hon var till försäljning.
Jag blev direkt tillfrågad om jag ville hjälpte till, och självklart tackade jag ja. Det dröjde inte många veckor innan jag hade henne "själv". Det var också ett tag sedan jag hade jobbat med unghästar, så det vara bara roligt att få börja från grunden med henne. Maya var väldigt försiktig och osäker. Det tog tid innan jag satt upp för första gången - vi började med att longera och promenera.
I september såg det ut såhär: (Foto: Tegler)
Efter ett tag, blev hon väldigt bestämd i ridning. Hon kunde stanna helt plötsligt och vägra att gå, hur jag än gjorde. Dessutom skulle hon alltid bocka i galoppen. Det slutade ofta med att jag satt och skrattade för jag visste inte riktigt hur jag skulle göra haha :) Lägger upp några bilder under våran tid tillsammans. Våren 2010 - Januari/Februari 2011
Jag gick i flera månder och försökte övertala min mamma att köpa Maya till mig. Vi tänkte dela på henne med Lena om mamma gick med på det. Så en vintrig dag dyker det upp en äldre kvinna som visar sig vara intresserad av Maya. Jag skulle precis börja rida så hon kollade på, och efter det gick hon fram till mig och sa, att den hästen skulle hon köpa. Så där stod jag, häpen och ledsen, och Maya skulle säljas till någon annan. I efterhand berättade mamma för mig att hon hade tänkt köpa Maya till mig, men ville prata igenom saken med Lena först. Maya skulle åka iväg på en besiktning en onsdag men sen inte åka förrän på söndagen. Så jag traskade glatt ner till stallet den torsdagen i hopp om att få träffa Maya - och det visar sig att ägaren tog hem henne direkt. Jag hann inte ens säga hejdå.
Men, trots att det slutade som det gjorde så är jag glad för att hon fick flytta till en familj som tar väl hand om henne och som nu tävlar distans med henne. Men ingen kan neka att hon var en charmig och väldigt trevlig häst innerst inne ♥
Idag tränade vi för Emma ute på fältet och det gick väldigt bra. Vi värmde upp på volten och tränade på galoppen. Jag måste lära mig att ta bak axlarna mer för i nuläget lutar jag mig fram massor och nu i efterhand kan jag tänka mig att det såg hemskt ut. Max var lika fin i galoppen idag som han var i fredags, och det är kanske som Emma sa, att han mår bra av att få vila lite mer. Jag har varit ganska noggrann med att han ska motioneras minst 6 dagar i veckan, men nu när han har vilat vissa dagar har han gått superbra. Idag tog det inte lång tid innan han blev avslappnad och väldigt fin i kroppen. I slutet fick jag rida lätt utan stigbyglarna så får se hur ont jag har imorgon :)
Bilden tog Emma på mig och Max när vi skrittade av, ljuset var fint och hästen ännu finare. Tusen tack Emma för att du tar dig tiden och att du har orken :)
Min nya ryktväska är helt underbar. Varför har jag inte skaffat mig en sådan tidigare? Det är mycket lättare tycker jag att ha en ryktväska att hänga upp i stallgången än en stor och klumpig ryktlåda som bara är ivägen hela tiden. Jag lagt i det mest nödvändiga och det finns fortfarande plats för mer! :) Det är ett av mina bästa inköp på länge.
Bianca var en fjordning som också stod på 4h samtidigt som Zimon gjorde det. Hon var en speciell dam som kunde vända rumpan till både i hagen och i boxen, men ändå var hon på absoluta favorit häst då. Hennes personlighet lockade mig till att lära känna henne bättre, men även till att lära mig mer om hästar som inte alltid var de snällaste.
Hon som jobbade på 4h vid den tiden då Bianca stod där berättade för mig att Bianca var mer en enmanna häst, och att man var tvungen att vinna hennes hjärta för att kunna förstå sig på henne. Jag försökte, men jag antar att jag inte var tillräckligt gammal och erfaren för att hantera henne riktigt bra. Hon var sen tvungen att avlivas på grund av fång.
Nu tänker jag lämna de hästar som jag har ridit på/haft hand om hos min pappa och istället gå vidare med de hästar som jag känt i närheten av mamma.
Zimon var ett gotlandsruss som stod på 4h när jag var yngre och givetvis red jag honom när jag fick tillfälle till det. Han var en sådan typsik ponny som alla ville rida, han var snäll i stallet och även i ridningen. Eftersom han var så snäll kunde man göra mycket med honom, bland annat red vi voltige och jag lyckades en gång hoppa honom barbacka när jag satt baklänges haha :)
Jag kommer inte riktigt ihåg så mycket mer just om hans personlighet förutom att han var så otroligt snäll. När han blev runt 24-25 så fick han äntligen pensioneras.
Igår red jag Gundvald samtidigt som min medryttare red Max. Det känns som att vi har börjat få ett mer flyt i det hela för allt går bättre. Han har t.ex. blivit betydligt lättare att tränsa då han innan har total vägrat. Dessutom har han även blivit lite bättre vid uppsittning. Innan rusade han bara iväg men nu står han snällt stilla och väntar tills han får börja gå. Det är så roligt att det redan har blivit skillnad på honom :)
Under tiden som jag red kom Gunvalds ägare också. De båda hälsade på varandra och Gunvald fick även massor med morötter och då föll tillbaka i sitt tiggande, men så fort ägaren hade åkt slutade han att tigga. Hm, hästar ^^
Annars var han jätte trevlig att rida och han har även slutat att försöka smita undan till grinden.
Efter att vi hade ridit släppte vi ihop hästarna i samma hage. Det gick super bra och det var ingen dramatik eller spring över huvud taget. De hälsade på varandra, gick runt, snosade lite mer och sen började dem beta eftersom dem gick i en gräshage. Så idag var det jätte skönt att bara kunna släppa hästarna i samma hage och sen se dem alla tre komma travandes när jag skulle ta in dem. Det är en lättnad för mig att Max är så snäll som han är :)
Och idag var marken frusen eftersom det var minusgrader inatt. Så Erica red Max och jag Gunvald och sen traskade vi ner på mossen. Jag blev väldigt imponerad över hur Gunvald skötte sig. Han blev inte rädd för varken tåget, bilar, hundar eller joggare och mamma gick dessutom bara bredvid utan att leda honom. Åh vad jag är stolt över honom! :)
Fidel var en b-ponny som var Ericas. Jag vet inte riktigt när han var född men han var runt 13 år när vi fick honom iaf. Det var en riktigt pigg ponny, hoppade gärna och ville alltid vara alla till lags. Han var alltså egentligen en riktig drömponny. Jag var lite för stor för honom men jag red honom ibland när han blev för pigg för Erica. Kommer inte ihåg så mycket mer om honom då vi inte hade honom så länge. Han fick nämligen problem med fång och efter ett tag var vi tvungna att avliva honom för han mådde så dåligt.
Carmen var en travare som min pappa köpte från ett dressyrstall. Hon hade tidigare gått på travet, men skolades om när hon inte dög på banorna. Hon var född runt 1990 tror jag och hade enorm kapacitet inom dressyren.
Som ni ser på bilden var hon kanske inte världens skönhet, och hon hade dessutom fått en så kallad "travar rygg" vilket gjorde att det var svårt att hitta passande sadlar till henne. Hur som helst var Carmen en tjej med mycket fart i och sålänge man kunde jobba henne i galoppen gick hon supefint i alla tre gångarter. Jag red inte Carmen så jätte mycket, utan motionsred henne lite då och då så jag kommer inte ihåg henne så jätte bra.
Hon blev runt 18 år. Då fick hon korsförlamning och var tvungen att avlivas. Veterinären trodde att hon antagligen hade blivit slutkörd tidigt inom traven. Men hon var en snäll häst, och det var på henne som jag red min första skänkelvikning på :)
