emelievidberg

Hej på er!
Jag har börjar fundera lite på att flytta bloggen till fames.se istället. Jag gillar blogg.se väldigt mycket men jag har svårt för att skapa en personlig blogg och jag känner inte riktigt för att fortsätta blogga när allt bara ser så tråkigt ut. Dessutom känner jag för att ändra om lite, jag behöver lite ombyte och variation. Jag har redan börjat flytta över så smått, men det kommer att ta sin tid då jag måste få över 1447 inlägg till den nya bloggen. Någon som vet hur man kan göra det på ett smidigt sätt? :)  Än så länge har jag flyttat över 32 inlägg som jag skrev i november och december 2011, egentligen står det inte så mycket i dessa inlägg, men det skulle vara väldigt tomt att börja om från noll. 

 

 

När jag blickar tillbaka på de åren som jag har bloggat kan jag se en stor förändring. Min blogg måste ha varit urtråkig att läsa 2011 och 2012 av olika anledningar. För det första var jag väldigt dålig på att uppdatera ofta, det gick väldigt mycket i vågor och visst behöver man inte alltid blogga, men det blir lite tråkigt att följa om man bloggar kanske var tredje dag bara.

 

En annan sak som jag lagt märke till är att jag då skrev om saker i mitt liv utan att berätta någon bakgrund till det. Det vill säga att ingen förstod egentligen vad jag skrev om utan kunde bara läsa att; ja det här ska jag göra, punkt. Inget om varför eller vad jag skulle göra där osv. Det tråkiga är också att jag då skrev väldigt kort och bara om tråkiga saker- inget som var intressant. 

 

Men jag antar att mitt bloggande då, var mycket för att bevara så många dagar och bilder som möjligt. Det är lite det nu också såklart, men jag vill skriva för min egen skull idag, för att samla tankar och funderingar på ett enda ställe. 

 

Här följer några exempel på inlägg år 2011:

 

Som ni ser, hur kul är det att läsa sådana inlägg dag ut och dag in - det ger ingen något. Därför är jag glad över att jag faktiskt har utvecklats i mitt bloggande och i alla fall försöker att variera inläggen, vara kreativ, visa bilder - nya och gamla och inte tråka ut läsarna för mycket. Jag hoppas att ni är mer nöjda med bloggen nu :) 

Visst är det mänskligt att sätta krav på sig själv och sedan kämpa stenhårt för att nå dit? Jag har hela tiden siktat in mig och kommit igång ordentligt nu för att ta mitt körkort i sommar. Just därför blev det som en tung sten i magen idag när jag insåg att nej, du kommer inte ha en chans att ta ditt körkort under sommarlovet, det får bli när skolan kommit igång igen. 

 

Tusan vad besviken jag är på mig själv. Jag hade målet att som sagt att ta det nu under sommarlovet men att höra körskoleläraren säga att jag behöver minst 6 lektioner till och att jag måste vänta med att boka in halkan till jag har kört mer tog all luft ur mig. För det första tänker jag inte boka halkan via körskolan eftersom dem vill vänta mycket längre, men varför vänta när jag redan kört i snart två år? 

 

För det andra så vet jag inte hur jag ska göra med bokningen av lektionerna. Det finns knappt några lediga tider alls, max två lediga i veckan och ofta kan jag såklart inte köra på just dem tiderna. Nu har jag bokat in två till lektioner, den 10 och 17 juni och sen är det helt slut med lektioner för min del för resten av sommaren. Jag börjar jobba, och då har dem såklart bara opassande tider. När jag sen kan, ja då är min körskolelärare på semester men jag kan få köra med en annan lärare just dem två lektionerna om jag vill. Men jag vet inte om jag vill byta lärare nu bara sådär. Efter att jag har jobbat ska jag vara med Joakim ju, jag tänker inte stanna hemma för att ha en körlektion varannan vecka - vad är meningen med det? 

 

Nej jag är så trött och riktigt besviken, inget kan pigga upp mig just nu - inte på långa vägar. 

Jag brukar inte yttra mig något direkt om andras hantering av hästar, då jag ibland kan tänka mig att andra inte gillar min hantering. Men, jag har både idag och igår suttit och kollat på ponnyaktuten på svtplay. Det som jag la märke till direkt var att de smackade när dem ville att hästen skulle backa.  

För mig betyder smacka framåt, energi fram. Att gå framåt och backa är inte samma sak, och därför ska man göra skillnad på dessa två. Jag smackar för att hästen ska gå framåt och säger "backa" när den ska backa. Och det funkar alldeles utmärkt på Max. Om en smackning kan betyda både framåt och bakåt, tycker jag att uppmaningen  "spring" kan betyda både spring och stanna. Hoppas ni förstår hur jag menar? 

 

Men som sagt, bara för att jag tycker såhär och det funkar på min häst, betyder det inte att jag har rätt ;)

Om du alltid försöker att vara normal, kommer du aldrig att få reda på hur otrolig du kan vara.

 

Jag kan inte riktigt sätta fingret på denna dagen. Vissa studer har varit trevliga, underbara och enkla medan andra stunder har varit frustrerande, tråkiga och ledsna. Det är precis sådana dagar som jag hatar, och jag vill helst av allt bara försvinna för att slippa genomlida dem. 

 

Det största oro-momentet just nu är att få hem hö eller ensilage då vi endast har ett fåtal balar kvar som räcker till söndag/måndag. Om allt går som det ska hoppas jag att vi kan hämta det på lördag eftermiddag någon gång. Annars kommer jag få panik...

 

Imorgon är det en väldigt lång dag eftersom vi ska ha FN-rollspel. Känner redan nu hur lite energi jag har och när vi dessutom endast har en timmes rast, och inget mer så känns dagen inte så lockande. 

Ursäkta för endast negativa saker idag, men alla dagar kan inte vara positiva ;)

 

Eftersom svenskaprovet skrevs imorse kunde jag komma hem och inse att jag har ganska mycket "tid över" om man säger så. (Fast samtidigt så borde jag ha tagit mig an kommande prov för jag har inte alls tid över som jag påstår). Hur som helst, med min lite lediga tid tänkte jag gå på mötet som var i stallet vid 18 tiden för att lyssna på det som sades och kanske själv komma med lite ideer. Det var alltså ett föräldramöte (om man nu kan kalla det så eftersom det bara kom 4 föräldrar + min mamma) där lite saker skulle planeras. 

 

Under mötet fick jag höra något väldigt positivt som jag nog aldrig har hört förut i mitt liv. Jag hade en ridlektion för en 14 -årig tjej i stallet för att hon hade hjälpt mig med Max över lovet (jag skrev lite om det i ett tidigare inlägg). Hon sa att det hade varit en givande stund och att det hade varit roligt, bra tänkte jag och sen var det bra. Idag på mötet var hennes pappa där och vi pratade lite om åldersgrupperna i stallet. Jag ska försöka citera det lite; De yngre har ju dessa två tjejer som förebilder (han menade de två som hade passat Max), och dem i sin tur har ju Emelie som idol. Min dotter kom hem och var jätte glad för den ridlektion som hon hade fått. Det är ju så det funkar, man har förebilder och idoler och i detta fallet är det Emelie. 

 

Hans förklaringa gav mig en väldigt härlig känsla i magen då jag ofta har tvivlat på min kunskap om hästar. Ibland kan jag själv tycka att jag är för ung för att egentligen kunna något, varför skulle någon ville ta ridlektioner av mig som bara är 17? Orden stärkte mig faktiskt mer än vad jag först kunde ana och det känns som att jag  faktiskt kan lära ut den kunskap som jag har samlat på mig i 13 år. Nu kan jag verkligen somna gott med ett leende på läpparna. 

Ibland vet jag inte riktigt om jag överreagerar och lätt blir irriterad eller om det faktiskt är så att min klass verkligen hatar att plugga. Ända sedan jag började ettan så har jag försökt ligga i och plugga mycket inför varje prov, göra uppgifter och inlämningar bra och lämna in dem i tid. 

 

På sista tiden har jag dock börjat bli väldigt irriterad på vissa delar av klassen då de alltid ska fråga om svart på läxor, begrepp och prov. För att ni inte ska missförstå mig ska jag förklara lite bättre. Om en person börjar plugga inför ett prov en vecka innan det ska vara, tar eget ansvar, jobbar på bra och är intresserad, tar jag mycket gärna emot frågor som rör sig om det. Då visar ju personen att den har försökt lära sig sakerna. 

 

Det jag däremot inte gillar är när personer sitter och pluggar dagen innan provet, är inte ett dugg intresserad av att faktiskt ta till sig fakta, använder inte lektionstid som ges till att plugga osv. Sen kommer dessa personer dagen innan provet och börjar fråga mig om vad det betyder, vad hände då, har du gjort denna läxan tills imorgon m.m. En vanlig fråga som jag kan få är "kan inte du sammanfatta hela boken för mig, jag har inte läst hela?". Detta kan göra mig väldigt irriterad eftersom personen har haft lika lång tid som alla andra att göra läxan eller träna till provet. 

 

Och för att påpeka det igen, för de personer som kommer och frågar mig om saker som har med skolan att göra. Jag tar inte illa upp så länge personen verkligen försöker själv innan den frågar, och inte använder mig som stöd och förklaring, så jag menar inget elakt mot er som tar ansvar och har viljan :)

Jag bestämde mig i början av året för att anmäla mig och Max till seriedressyren den 26/1 & 9/2 men jag vet inte riktigt om det blir så nu på grund av olika saker. 

 

För det första så har jag inte kunnat träna ordentligt på Max sedan innan jullovet. Jag tycker inte det är schysst att vi ska hinna träna max 2 gånger till innan tävlingen när han dessutom nyligen har haft en vila och sen blev vaccinerad och vilat några dagar till. Vi är alltså inte riktigt i form någon av oss och det känns dumt att ge sig iväg när jag inte känner mig redo för det eller att det känns bra mellan oss två. 

 

För det andra så känner jag själv inte för att tävla just nu. Jag behöver mer en period med enbart mysigheter där jag inte behöver ställa så höga krav direkt utan mest kan köra på efter vad jag känner för, rida ut, konditionspass osv. Jag är ju ingen stor tävlingsmänniska direkt annars men jag hoppas ni förstår hur jag menar. Det känns nämligen så dumt att säga nej till att tävla nu då många nära mig gärna puschar på mig och vill att jag ska tävla. Mamma nämnde även att hon hade betalat in medlemsavgiften bara för att jag ska kunna tävla i år. 

 

En annan anledning till att jag inte riktigt vill tävla beror på att jag behöver lägga lite tid på skolan och även mina nära och kära. Ska t.ex. till Joakim imorgon och vill gärna besöka min farmor så snart som möjligt då jag inte gjort det på väldigt länge. Dock räcker tiden inte riktigt till om jag ska tävla och samtidigt lägga ner tid på allt runt om kring. 

 

Så jag tror att jag skippar dessa två kommande tävlingar och väntar in nästa tillfälle när jag känner mig mer förberedd, det kommer nog lätta i huvudet för mig också (mindre migränanfall). :)