emelievidberg

Folk snackar så mycket om att befolkningen äter mer och att övervikt blir allt vanligare. I samhället idag finns det samtidigt ett stort ideal som säger att du ska träna, vara snygg och ha små kläder. Vågen har alltid varit min vän egentligen. När jag var yngre kunde man nästan tro att jag hade anorexia för att jag var så tunn runt armar och ben och vägde knappt något. Däremot var jag bara en av de personer som var väldigt liten och smal som ung och som sen växer till sig och får kött på benen.

I dagens läge skäms jag inte för att berätta hur mycket jag väger, även om många säkert tror att jag ljuger. Jag pendlar mellan 49-50 kg och det var länge sedan jag vägde över 50. Jag har ingen aning om varför jag inte väger mer faktiskt, jag är normallång (162-163) och jag äter mer än gärna. Som ni har sett på mina bilder och andra inlägg äter jag mycket godis, småäter ofta och vräker i mig skräpmat (mest pizza och hamburgare). Nu har det ju även varit jul och jag har ätit mycket mat och efterätt men när jag ställde mig på vågen vägde jag ändå inte mer än 50 kg. Jag är inte direkt bra inom detta område men jag antar att min vikt stannar runt den samma för att jag har bra ämnesomsättning som direkt använder sig av maten och tillåter inte att den fastnar någonstans.

Trots att folk ofta kan säga att jag inte är tjock vill jag inte påstå detsamma. Vikten har jag inga problem med utan det är snarare det som faktiskt har börjat växa på magen. Allt godis har börjat urarta sig i att jag alltid har en liten fettvalk på nedre delen av magen och jag vet inte hur jag ska blir av med den. För andra verkar det kanske löjligt men jag mår dåligt över att se det, varje dag och bli påmind om hur dåliga matvanor jag egentligen har. Eftersom samhället säljer ut godis, chips, kakor, tårtor, läsk, saft, energidricka osv är jag en person som lätt faller för detta och köper en kaka hit och en läsk dit utan att tänka på det. Samtidigt visar samhället på att klädstorlekarna blir mindre, man ska kunna ha mindre kläder och många tror att de har gått upp i vikt fast det är bara storlekarna som har ändrats. Samhället visar också på att man ska träna och motionera, vilket är bra, men hur många är det som verkligen tränar ofta, regelbundet och inte fuskar?

För mig kan det vara svårt att veta vart jag ska ta vägen när jag inser hur mycket jag egentligen vräkt i mig. Mitt mål är inte att gå ner i vikt, mitt mål är att jag ska äta sunt och kanske hoppa över att köpa den där läsken. Jag har bestämt mig för att börja lite lätt med att inte äta godis mitt i veckan och inte handla i cafeterian (handla frukt är tillåtet) för att se om jag klarar av det! :)