Tänkte ta och berätta en sak. Inte för att alla andra ska få reda på det utan att det skulle nog kännas bättre för mig om jag skrev av mig lite.

För lite mer än en vecka sedan fick jag reda på att jag har blivit hästlös. Ända sen jag var 6 år har jag "ägt" en ponny eller häst hos min pappa. Och den har varit min även om jag inte alltid bott hos honom. Men som jag skrev så fick jag reda på att den ponny och häst som jag hade hos pappa nu är sålda. Efter 9 år som hästägare så är jag nu helt hästlös. Känns ju inte direkt toppen...

Känns inte rättvist att jag inte fick reda på det innan dem blev sålda, då hade jag kanske kunnat fixa hem dem istället. Om jag bara visste vilka dem nya ägarna är så kunde jag kontakta dem och få träffa hästarna en sista gång. Det är så orättvist. Jag har ju hästar som jag tar hand om dagligen hos min mamma. Men kan någon förstå när ens egen häst försvinner helt oplanerat?

Orkar inte tänka tanken för länge eller för mycket, då bryter jag ihop. Mina underbara hästar. Och jag kommer aldrig förlåta mig själv för att jag bara lät dem försvinna. Jag skulle ha gjort något, eller så är det nu jag ska agera?

Några bilder på min söta ponny. Kommer alltid att älska dig<3
Smurfan. Maxad c-ponny. Född 1991.
















Foton nedanför: Tagna av Emma Tegler









Blir ett nytt inlägg om min andra häst.