Något som jag saknar så otroligt mycket är min hund Heidi. Eller ja, min och min. Det var min hund innan iaf. Hon bor ju hos pappa så jag träffar henne aldrig. Men saknar henne jätte mycket. Hedi är verkligen den bästa hunden jag nånsin träffat. Hon lyssnar så bra och förstår verkligen allt. På kvällen när man ska sova somnar hon rygg i rygg med mig och snarkar. När jag läser en bok ligger hon med huvudet i mitt knä. På morgonen när jag vaknar ligger hon spänt och väntar på att jag ska vakna och gå ut med henne. Hon är den hund som alltid följde med mig när jag red ut. Har aldrig träffat en sån duktig hund. Jag kunde styra henne uppe ifrån hästryggen och hon hälsade aldrig på andra hundar utan mitt tillstånd. Koppel? Det behövdes inte på den här hunden. Hon trivdes bäst lös. Usch jag börjar nästan gråta. Min vackra hund som jag inte träffar längre. Jag önskar så otroligt mycket att jag kunde få ha dig hos mig istället. Tyvärr så är det inte så lätt. Aldrig mer kommer jag att få träna agility med henne, eller andra små tricks. Aldrig mer. Även om hon fortfarande finns i livet vet jag inte om jag nånsin kommer att få träffa henne igen. Min vackra hund...













Alla bilder nedanför är tagna av Emma Tegler.













Världens bästa hund. Det går inte att beskriva med ord hur mycket jag egentligen saknar henne.
Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta Heidi.