emelievidberg

Smurfan är en väldigt trevlig dam. Hon gjorde inte mer än vad hon behövde och tillbringade hellre dagarna med mat än att bli riden. Jag var vid den tiden bara inne på att hoppa, men det var inte hon. Många gånger slutade det med att min pappa fick stå vid hindret, för det var bara då hon hoppade de högre höjderna. Det var på henne som jag fick mitt skarpa sinne för att hantera lite slöa hästar men även den underbara känslan av att ha en egen ponny. 

Det finns ett tillfälle som jag aldrig kommer att glömma när det gäller henne. Emma var på besök hos oss och vi skulle rida ut på enbart smurf och både jag, Emma och Erica ville rida. Därför fick Emma och Erica rida barbacka samtidigt på henne, medan jag ledde. Allt gick bra och vi kom till en uppförsbacke, en stor turistbuss full med turister kom åkandes. Jag som var van vid hennes coola psyke brydde mig inte alls eftersom jag visste att hon inte skulle göra något. Erica och Emma däremot, ja dem kom lite i obalands, blev lite oroliga kanske och helst plötsligt drog Erica med sig Emma ner och de båda låg dammiga i diket bredvid haha! Detta hände precis när bussen åkte förbi och jag lovar, varenda en satt med näsan i rutan ^^ :) 

 

Efter att jag haft henne i många år och lärde mig att rida ordentligt insåg jag att hon faktiskt var en mycket trevlig ponny att rida och att han faktiskt kunde mer än vad någon kunde tro. Hon är en ponny jag aldrig kommer att glömma :)