emelievidberg

Eftersom svenskaprovet skrevs imorse kunde jag komma hem och inse att jag har ganska mycket "tid över" om man säger så. (Fast samtidigt så borde jag ha tagit mig an kommande prov för jag har inte alls tid över som jag påstår). Hur som helst, med min lite lediga tid tänkte jag gå på mötet som var i stallet vid 18 tiden för att lyssna på det som sades och kanske själv komma med lite ideer. Det var alltså ett föräldramöte (om man nu kan kalla det så eftersom det bara kom 4 föräldrar + min mamma) där lite saker skulle planeras. 

 

Under mötet fick jag höra något väldigt positivt som jag nog aldrig har hört förut i mitt liv. Jag hade en ridlektion för en 14 -årig tjej i stallet för att hon hade hjälpt mig med Max över lovet (jag skrev lite om det i ett tidigare inlägg). Hon sa att det hade varit en givande stund och att det hade varit roligt, bra tänkte jag och sen var det bra. Idag på mötet var hennes pappa där och vi pratade lite om åldersgrupperna i stallet. Jag ska försöka citera det lite; De yngre har ju dessa två tjejer som förebilder (han menade de två som hade passat Max), och dem i sin tur har ju Emelie som idol. Min dotter kom hem och var jätte glad för den ridlektion som hon hade fått. Det är ju så det funkar, man har förebilder och idoler och i detta fallet är det Emelie. 

 

Hans förklaringa gav mig en väldigt härlig känsla i magen då jag ofta har tvivlat på min kunskap om hästar. Ibland kan jag själv tycka att jag är för ung för att egentligen kunna något, varför skulle någon ville ta ridlektioner av mig som bara är 17? Orden stärkte mig faktiskt mer än vad jag först kunde ana och det känns som att jag  faktiskt kan lära ut den kunskap som jag har samlat på mig i 13 år. Nu kan jag verkligen somna gott med ett leende på läpparna.