emelievidberg

Att inte ta in för personliga saker på en blogg kan ha sina fördelar. Men nu måste jag verkligen ha ett "bollplank" där jag nu får skriva av mig, utan att nämna några namn eller specifika händelser, bara för att jag själv ska må bättre. 

 

Jag har alltid varit den personen som gärna hjälper till i ämnen som jag själv är intresserad av, och jag syftar såklart på hästämnet den här gången. När jag får frågan om något som rör hästar har jag svårt att tacka nej, den här tanken var lite för god och var till för att personer i min familj och andra runt om mig skulle få känna lycka. Mitt syfte var att folk skulle må bra för det jag gjorde, det jag fixade med. Jag har lagt ner min själ och tid för att hitta den rätta hästen till 4h. Och jag gjorde det, fann den hästen som jag inte trodde existerade, och jag satasade, energi och tid. Vad får jag då tillbaka? Skit. Jag blir nerpratad om hur dålig idéen är, att jag inte kan bestämma trots att jag fick uppgiften att hitta en ny häst. När jag väl gör mitt "jobb" är det inte bra nog, men de som hackar på mig försöker istället inte själva att hitta en häst. 

 

Hur som helst kallar jag inte detta för sammarbete, förståelse, respekt eller tacksamhet. Istället är det bara oklarheter, negativ kritik och nerstämmande kommentarer. Och eftersom det inte kommer bli Zonnie som får komma  4h, trots allt mitt arbete, tänker jag nu inte längre ens försöka. Jag tänker alltså inte låta flera personer tracka ner på mig utan lämnar istället min uppgift tom och inte fullförd. Men om jag ska vara ärlig så bryr jag mig inte längre. Tar man inte emot min hjälp ska jag inte heller erbjuda den längre. Jag har C, han är mitt allt, och det räcker gott och väl för mig!