emelievidberg

Ridning, ridning, ridning. Ridning är något som alltid har varit min grej. Jag har alltid klassats som den ridtjejen ända sedan förskolan då jag fick min första ponny. Hästarna tog mig med storm direkt och jag var totalt fast i dem fyrbenta djuren med man och svans.

 

 

Ridningen för mig från början var en hobby, det var roligt, lärorikt och bara känslan av att kunna styra hästen över stockar i skogen gjorde mig överlycklig. Hästarna fick mig att må bra, alltid och det värsta som fanns då var väl att ponnyn eller hästen inte ville fatta galopp osv. 

 

Idag betyder hästarna lika mycket för mig, och tusen gånger till. För jag har med de senare åren insett att ridning är mitt liv. Hästarna är dem som alltid finns där, tröstar en och hjälper en att komma på fötter igen. Ridningen för mig idag handlar om att jag vill utvecklas, lära mig samtidigt som jag har roligt med min häst, tillsammans med den. 

 

Att kunna gå till stallet efter en tuff dag i skolan är något som verkligen tänder livsglädjen igen. Det får mig att sudda bort problemen som finns utanför stallet och koncentrera mig helt på hästen. Livsglädjen höjs även när jag känner att hästen och jag är i harmoni. Och ja, jag uttrycker mig så för jag menar på att det inte endast är de högt tävlande ekipagen som kan känna harmoni. Jag och Max gör det, och den lyckan och leendet kan jag sedan leva på i flera månader. Därför får ridning mig att må bra. En häst har helt enkelt allt som jag behöver.