Ojoj, vilken dag. Upp tidigt för att fixa med hästarna och sen övningskörde jag till Eslöv. Fick med mig allt jag skulle och är nu supernöjd och även lite fattigare. Julia och jag red C och körde även Joker - totalt blev det cirka 3-4 timmar i stallet, mysmys. Efter det blev det tacos, film och godis. Helt perfekt för mig att totalt strutna i allt städande och läxor. Jag får helt enkelt ta tag i det imorgon på bussen till farmor ;)
Efter ett långt uppehåll kom Emma till min räddning och hjälpte mig med C. Jag har länge gått och oroat mig över att han har varit lite oren på vänster fram och gärna knyckt till med benet. Under lovet fick han därför en lite halvt vila - han blev skrittad varannan dag och lite travad. Anledningen till att jag inte lät honom vila helt berodde på att han verkar inte halt, han går bara lite orent. Jag hoppades på att han kanske skulle bli bättre, han behövde kanske bara röra på sig lite. Igår när jag red var han likadan så jag visste inte hur det skulle gå på träningen med Emma idag.
Men jag kan glädja både er och mig själv med att säga att det verkar inte alls vara några problem med honom. I början gick han lite hackigt men bara efter ett tag gick han precis som vanligt. Det var en stor sten som lättade för mig och jag antar, som Emma sa, att han bara behöver komma igång och verkligen ridas igenom. Det räcker inte med att han går lite halvdant motionspass där man inte har fokus utan han behöver blir riktigt riden genom hela kroppen. Så trots att jag har massor att göra kommande vecka får jag bita i det sura äpplet och ta tag i att rida honom när hans andra fodervärd inte kan.
Imorgon ska vi ta en härlig uteritt tillsammans och bara släppa alla krav, men samtidigt tänka på att inte låta honom flänga iväg. Det handlar om att jag ska hitta lite energi i honom och samtidigt ska han få sträcka ut lite då han inte galopperat på länge. På söndag kommer Emma igen och då ska vi köra på igen för att nu ska vi utvecklas, C och jag :)
Idag kunde jag dessutom glatt testa min fulländade outfit, trots att det var kolsvart ute och ingen såg oss. Numera kan jag rida med hans svarta sadel, svarta benskydd och ett svart träns när jag ska rida dressyr eftersom de är en allroundsadel. Sen kan jag använda mig av min bruna sadel, bruna träns och bruna benskydd från BR, åå namnam på det! ;)
Idag när jag kom till stallet var det redan mörkt och det fick bli ännu en tur i mörkret. Däremot red jag vid den upplysta fotbollsplanen så lite ljus fick jag iaf. Max känns helt omotiverad att rida. Han är jätte stark i handen vilket han aldrig brukar vara (det har hänt en gång innan när vi testade ett nytt bett). Därför blev det ett pass där fokusen låg på det vanliga, att få honom mjuk, följsam, sammarbetsvillig och bärig. Efter 40 minuter skakade mina händer av trötthet så det var ganska svårt att fortsätta. Efter detta ridpasset tror jag verkligen att jag behöver Emmas hjälp, tur att hon kommer redan imorgon ;)
Idag satt jag upp på C igen efter lite mer än en veckas uppehåll. Det var såklart bäckmörkt när jag skulle rida så hade utrustat oss med reflexer :) Red runt alfalaval och sen en kort stud bredvid fotbollsplanen men regnet och blåsten gjorde att C var på dåligt humör. Därför blev det inte ett särskilt långt pass ;)
Eftersom C fick en lugn dag igår och bara skrittades ut på blev det ett dressyrpass i paddocken idag. Jag red själv först i ca 30 min för att gå igenom det vi tränade på i fredags. Efter det fick även Erica rida, och jag försökte förklara hur jag ville att hon skulle rida C medan jag är borta. Det gick faktiskt bättre än förväntat och jag tror att det kommer gå bra nästa vecka.
Jag har börjat märka en sak som har dykt upp på sista tiden som inte har funnits innan. När jag började ha C på foder sa jag till mig själv; älska hästen, men inte för mycket för du kommer bara bli ledsen när du måste skilja dig från honom. Men jag kan inte hålla det längre. Efter tävlingen förra helgen och alla träningar så tar jag ändå det steget mot att faktiskt inse att C betyder så otroligt mycket för mig och det kommer ta jätte hårt på mig när jag måste lämna tillbaka honom.
Efter dressyrtävlingen så kände jag den speciella känslan som egentligen inte går att beskriva, bara andra hästmänniskor förstår hur det känns när allt går som planerat och hästen bara flyger under en. Det var från början helt omöjligt i mitt huvud att jag och Max skulle komma ut på en dressyrtävling, men det gjorde vi och jag ångrar inget. Trots att det blev två missar så grät jag glädjetårar när jag väl kom hem och fick tänka över allt som hade hänt.
Alla träningar som vi gjort, både själva och för Emma, har ökat våra trådar enormt trots att vi börjar få olika motgångar. Men vi har chansen att utvecklas tillsammans eftersom C inte är utbildad - vi gör det tillsammans och inte var för sig. Samtidigt som vi tränar och tävlar (ibland/sällan) så är det allt det vanliga som också gör att jag fäster mig allt mer vid honom. Ikväll t.ex. när jag kom till hagen för att ta in honom så kom han travandes med öronen framåt (kanske för att han vill äta med iaf) och på vägen till stallet var han väldigt uppmärksam på mig och när jag stannade osv trots att han själv var lite stissig och ville in. Väl inne var det bara så mysigt att lägga på honom innetäcket samtidigt som han åt.
Alla småsaker som hör till vardagen inom hästsporten blir allt roligare för jag har ett riktigt ansvar numera, jag kan själv bestämma över C, hans täckesrutiner och foder, vilket jag inte gör som medryttare eller liknande. Bara en sån sak gör mig glad och driver mig framåt.
Jag vill alltså inte på något sätt göra mig av med Max, och jag vill inte räkna ner dagarna tills han måste åka hem. För C har lärt mig massor på mindre än ett år och jag vill inte låta det försvinna. Samtidigt så vet jag att jag hade kunnat komma längre med en annan häst, men jag trivs med Max, våra personligheter passar bra ihop. Trots att vi inte alltid kommer överrens så gillar jag den skrutten till häst, massor.
Istället för att rida tog jag en promenad med C och hade då sällskap av Erica och Joker. Tog bara en liten runda på ca 30 minuter för vädret var inte på topp då det regnade från och till hela tiden. När det sen var uppehåll och vi hade landat i stallet igen tog jag tag i att tvätta ett av C's vintertäcken som han ska använda i vinter (ska bara laga det också). Känner mig oerhört flitig idag då jag även ser till att tvätta hans benskydd och annat som är hästrelaterat.
(Jag har världens snyggaste kläder också för en promenad) x)
Det börjar bli en standrad nu att jag tränar för Emma varje fredag, och igår var inget undantag.Jag fick jobba honom lite mer i skritt än vanligt och sen mycket trav. Vi uteslöt galoppen helt och det känndes faktiskt bra. Dessutom testade jag ett av betten som jag har fått låna av Jessica och eftersom han inte gillade blev det lite lugnare ridning. Med det lånade bettet bet han sig fast och blev jätte stark. Under hela passet drog han tyglarna ifrån mig och bara stretade emot. Det var ju bara ett av bettena som jag har lånat, ska försöka testa de andra så snart som möjligt också.
Efteråt var Emma snäll och tog några bilder på oss också i det fina vädret :)
Dagens tävling gjorde verkligen min dag! Trots den sena kvällen igår (som gjorde att jag endast fick 4 timmars sömn) var jag uppe med tuppen och förberedde Max. Han var sen jätte fin inne på framridningen där det mesta funkade förutom galoppfattningarna. Väl inne på banan blev han jätte seg, kändes som att all energi bara flög iväg. Därför fick jag jobba jätte mycket för att hålla igång honom i traven, och ja, han ville knappt fatta galopp. Trots detta, var han ändå så underbar att rida. Blev jätte nöjd med att få en åtta på inridningen och mindre nöjd över att den ena galoppfattningen var långt efter att den egentligen skulle ha varit. Men målet jag hade när jag anmälde mig till tävlingen var att uppnå minst 50 %. Därför kan jag glatt berätta att vi fick 58.21 % och jag är riktigt stolt över min pålle! :)
Denna helgen står tävling på schemat. Imorgon rider vi vår första dressyrtävling (LC:2) och på söndag är det hoppning (80 cm) som gäller :) Kan inte direkt påstå att jag är nervös, dock har jag märkt att jag glömmer programet om jag försöker "rida" det i huvudet ^^ Har fixar iordning allt, och Max står nu i sin box, färdig för morgondagen. Men innan jag ska börja tänka häst och tävling ska jag göra mig iordning för att dra till Malmö. Ska spendera kvällen där med de finaste kompisarna! :)
I söndags red jag med den gröna outfiten som jag numera tror är snyggare än den blåa :) Dessutom var just det passet riktigt bra. Jag började med att rida ut på asfalten i skritt och såg till att han hade den braiga energin genom hela kroppen. Efter det red jag till gräsplanen och checkade av allt som vi hade tränat på under fredagen och lördagen. Allt satt där, både halterna, avsaktningarna och galoppfattningarna! Även om bilderna inte visar hur bra det egentligen gick så bjuder jag på fler!
Idag blev det en hoppträning för Emma. Vi börjad med att hoppa två studs efter varandra för att sen rida tre galoppsprång fram till ett rättuppstående hinder. Det höjdes successivt och det gick hyffsat bra förutom att vägen blev lite krokig ibland ^^ Dock hoppade vi 90 - vilket vi även ska göra på tävlingen sen. Efter det bytte vi håll, och tog ett minihinder, sen tre galoppsprång fram till sockerbitarna och för att sen direkt efter hoppa av på ett lite högre hinder än studs. Det var även samma där, han gick bra men krokiga vägar och dessutom många kast efter det sista hindret. Men med dagens träning kändes det ändå som att vi kom ett steg närmare att klara en 90 bana :)
(Förlåt Emma för den andra bilden, men photoshop funkar inte så du fick vara med :) )
Vissa träningar är underbara och lätta att genomföra. Det går bra nästan hela passet och känslan när man skrittar av är underbar. Efter några veckors träning kändes det äntligen som att saker och ting faktiskt börjar fastna. T.ex. behöver vi inte lägga ner ett helt träningspass bara för att få honom att lyssna på min ytterskänkel. Idag gjorde han det redan under uppvärmningen. Åå vad C gör mig glad då, framgången som kändes idag ger mig lite kraft till kommande tävling i oktober. Dessutom gick galoppövning bättre idag än förra gången, för idag drog han sig inte ut mot staketet på samma sätt och han lyssnade iaf lite på mina hjälper. Och såklart ett stort tack till Emma som verkligen tjatar på mig så att jag rider istället för att åka med. Jag blir så lat och låter Max gå lite som han vill och jag är för svag för att orka säga till honom ett helt pass om inte Emma står på marken för att påpeka och hjälpa mig.
Just nu är C väldigt smal och han har inte magrat ut sen han kom hit. Revbenen syns hela tiden på honom och han har sjunkit in vid rumpan och i ryggen, halsmusklerna har försvunnit och han ser allmänt liten ut stackaren. För att återfå min vanliga Max ska jag försöka skicka iväg en träckanalys och kolla om han har mask, för om han har det är det inte så konstigt att han blivit så liten och mager. Om det inte är maks kan det bero på att betet är så extremt dåligt och att han måste ha mycket mer hö. Det svåra är bara att shettisen ska äta upp höet för Max. Hur som helst tänkte jag iaf öka hans foder och kanske börja ge honom lite kross.
